fredag 21 november 2008

Metadatabaser för kulturvetare och arkeologer

Månadens mest knäckande fynd. En metalldetektor-entusiast i England hittar denna massiva guldhalskrage från keltisk järnålder (ca 200 f.Kr.) i ett lerigt fält i Nottinghamshire. Guldvärdet är enormt, men det arkeologiska värdet är mångfalt större. Halskragen (s.k. torc/torque) är en tvilling till ett exemplar som sedan tidigare finns på British Museum. (Foto: Oli Scarff/Getty. Från Guardian)

Alla som minns det fjärran 90-talet kanske också kan dra sig till minnes hur bedrövligt det mesta internet hade att erbjuda var. Bortsett från den plågsamt långsamma modem-uppkopplingen så fanns det helt enkelt inte så mycket av vare sig kvantitet eller kvalitet. Kvantiteten har definitivt exploderat bortom allt vad jag trodde var möjligt de senaste 10 åren, men även kvalitets-mässigt har det blivit eoner bättre (även om det ibland dränks i de enorma flödena av rent skräp). Men internet fungerar bäst inte främst som publicist av användarskapat material, utan som länk mellan olika användares skapelser: helheten blir oändligt mer än delarna adderat.

I går lanserades Europeana, en söktjänst som länkar samman digitala samlingar på museer och institut runtom Europa. Inte bara gamla föremål, utan även böcker, filmer, tidningar, målningar, ljudinspelningar etc. Riksantikvarieämbetet är en av de många samarbetspartnerna och på K-bloggen igår meddelades stolt att Kulturmiljöbild numera är länkat till Europeana. Tyvärr har organisationen gravt underskattat det internationella intresset hos horder av svältfödda nätsurfande humanister för liknande metadatabaser, så sidan kraschade närmast direkt under 10 miljoner besök per timme. Den kommer nog ligga nere ett par veckor till tills de fått tag på tåligare servrar... Under tiden kan man läsa lite mer om projektet på denna sida.

I samma anda meddelades nu i veckan att årets British Archaeological Awards går till projektet "making the LEAP" vilket står för linking electronic archives and publications. Denna metadatabas länkar samman information från olika utgrävningar och undersökningar, inklusive kartmaterial, fyndlistor, GIS och dylikt. Tanken är också att man ska utreda och stödja kvalitativa sätt att publicera liknande information på nätet. Det brittiska humanistiska vetenskapsrådet ligger också bakom Internet Archaeology, en referee-granskad e-publikation för arkeologi, vars arkivering garanteras av rådet.

I ett tidigare inlägg har jag nämn den osteologiska metadatabas som nyligen lanserats dessutom. Humanisterna håller sakta men säkert på att upptäcka fördelarna med en aktiv närvaro på internet.




Andra bloggar om: , , , , ,

4 kommentarer:

oumberligating sa...

Vilken fantastik blogg du skapat, där kommer jag att hitta mycket intressant, det jag hunnit att läsa gillar jag verkligen. Det här med att gå runt med metalldedektor verkar ju ge bra resultat, bara allt som hittas kommer fram i ljuset. Har jobbat några år med guldhandel och träffat många guldsmeder, det finns mycket fint ute på byggden, men det vet du redan som är proffs, men något måste man ju skriva. Har idag startat upp en liten antikblogg mest på kul www.oumberligating.blogspot.com mest som motvikt till min patientföreningsblogg www.jernsaxen.blogspot.com behöver lite vackra saker att titta på. Din blogg vill jag absolut länka till, men innan jag gör det så vill jag fråga att det är okej, tillhör god bloggsed tycker jag. Antikbloggen som jag har är inte särskilt proffsig men det vore trevligt om du för den goda saken skull länkade till den, orsaken att jag startat upp den är min frus foglossnings skada sedan 14 år tillbaka. Hur klarar du ryggen föresten? Ha en trevlig helg så hoppas jag att vi ses och hörs i "cyberrymden" mvh Peter Olofsson

tingotankar sa...

Tack Peter. Metalldetektorn är både älskad och hatad av arkeologer (ibland på samma gång). Rätt använd är den ett enormt effektivt hjälpmedel att inventera stora ytor, få tag på viktiga fynd och bilda sig en bättre förståelse av t ex en boplats. I fel händer är den ett plundringsverktyg där klåfingriga personer löper amok över gravfält och gårdslämningar, och lämnar endast gropar och förstörda fornlämningar efter sig.

Svea rikes lag säger att alla metallfynd som kan misstänkas vara av förhistorisk ålder, samt alla ädelmetallfynd från historisk/förhistorisk tid först ska meddelas till riksantikvarieämbetet och staten ska ha rätt att lösa in dem till en kostnad som motsvarar lite mer än metallvärdet + ett värde beräknat utifrån vilken typ av föremål det är. Du vet säkert om det, men för andra besökare vill jag klargöra att det är ett brott att behålla ädelmetallföremål man hittat, eller sälja dem privat, innan man fått klartecken från RAÄ. För att använda metallsökare krävs också tillstånd från länsstyrelsen, och det är föbjudet att ens föra in en metalldetektor till Öland eller Gotland. Inte för att det hjälper...

Anonym sa...

Det kan vara värt att nämna att även vi i Sverige just nu bygger ett nationellt index över kulturarvsdata som museisamlingar, bilddatabaser och kulturmiljöer. Utvecklingen leds av RAÄ och projektet heter K-samsök. Om ett tag kommer nog Europeana att hämta kulturarvsobjekt från denna plattform.

Anonym sa...

Brittiska organisationen Research Information Network har skrivit en rapport om forskarvärldens informationsbehov och tillgång till museisamlingar:

http://www.rin.ac.uk/objects

Kan tänka mig att många av slutsatserna och önskemålen är desamma i Sverige.